Brev Om Att Bry Sig Eller Inte Veta Hur Och Av Vilken Anledning

Hejsan.

Funderade på att skapa en diskussion med vettiga människor. Det är inte alltid så lätt att hitta sådana då folk verkar vara mer upptagna med att få sina åsikter bekräftade än att få dessa prövade eller kanske till och med  ifrågasatta när behov finns.

Vad är viktigt för folk ? Nu har det skett en katastrof i vårt grannland Norge och vi kan känna med eller tycka  saker som att "Nu var det väl deras tur antar jag."

Vilja känna med kan få oss att få prestationsångest om att vi vill vara med och bry oss. Men det är inte vad det handlar om. Det handlar om att verkligen, på riktigt bry sig. Man kan inte låtsas, ens inför sig själv i sin ensamhet låtsas om att man bryr sig om man inte bryr sig.

Vi bryr oss kanske lite  mer om Norge än om att en till sprängning ägt rum i Irak  eller Afghanistan eftersom vi känner antagligen lättare igen i  vad som händer i ett närliggande land med liknande kultur och så vidare.  Men vad lär vi oss egentligen om oss själva när vi bryr oss för lite och inte förstår varför.

Att inte förmå bry sig särskilt eller i stort sätt inte alls är en naturkatastrof som hade gått att undvika. Är vi rädda för att bli känslomässiga käringar eller gringlada gubbar? Jag vet inte vad som behövs för att få mig att bli känsligare på rätt sätt om det inte har direkt eller indirekt att göra med Gud.

Det är min agenda med det här brevet och den här sidan som ämnar bli en  växande resurs om frågan om vad får men den rätta sortens känslighet för att verkligen bry sig och  gå till Gud med allt regelbundet?

Edouard Askmo